Studiebesök

Idag gjorde jag ett studiebesök på Sahlgrenska akademin på Medicinareberget. Det hela började med att jag kontaktade Sahlgrenska akademins studentkår (SAKS) och frågade om jag kunde skugga en student en dag. Jag fick ett snabbt svar från Christoffer Reijnst, ordförande för det Odontologiska utbildningsrådet, som bejakade min förfrågan. Det var nämligen två gymnasieklasser som skulle göra studiebesök på Odontologen och han föreslog att jag kunde hänga med vilket jag naturligtvis tackade ja till.

Dagen började med en samling kl. 9:00 vid Medicinarelängan i lokal 2046 Nils Nilsson. Christoffer kände genast igen mig och vi minglade lite kort om mitt val av program. Efter ett intressant föredrag av studievägledarna fick vi chansen att ställa frågor till studenter från respektive program, så jag gick genast till Christoffer, som läser sin åttonde termin på Tandläkarprogrammet. Jag och ett par andra elever från gymnasiet pratade med honom om hur det är att vara tandläkarstudent, hur han kom in på programmet osv. Det verkade som jag och Christoffer hade hyfsat lika motiveringar till varför vi valde tandläkare över läkare.

Efteråt var det dags för den efterlängtade rundturen på Odontologens klinik. Jag var bland den första gruppen och gick dit först. När jag väl kom in fick jag en angenäm känsla av välbefinnande och förväntan. Det fanns ingen tvekan över vad och vart jag vill plugga i framtiden. Jag fick beskåda tandläkarstudenter som satt i sina egna bås med sina egna patienter. Jag kunde inte låta bli att fantisera mig själv sittandes med klinikkläder och behandlar patienten medan mina föräldrar kollar på mig med belåtna ögon.

Efter rundan var det den andra gruppens tur och jag tog på mig vinterhandskarna, redo att åka hem. Då frågade Christoffer mig om jag ville följa med på den andra rundturen, vilket jag tackade ja till (såklart). När gymnasieeleverna begivit sig hem inviterade han mig att ta en sväng med honom runt byggnadens olika avdelningar. Vissa avdelningar var lite mer ”negativt inställda” till insläppandet av främlingar vilket är helt förståeligt. Christoffers taktik var att förse mig med en vit rock så att jag kunde smälta in bland studenterna för att…tja, varför inte?

Det var riktig schysst gjort av honom. En mäktig och uppskattad handling! Jag fick en mycket bättre uppfattning av skolan än om jag endast deltog i rundvandringen med gymnasieeleverna. Christoffer visade mig runt på olika avdelningar, berättade om lärarna och eleverna där och om hur det är att studera på Odontologen. Jag fick möjligheten att träffa ett par riktigt sköna lärare och studenter. Alla var lika trevliga. Dessutom fick jag bl.a. kolla närmare på elevernas verk/arbete och testa använda stetoskop! Den här dagen har varit helt otroligt och motiverande för mig då det ger mig en kick för att fortsätta kämpa med Högskoleprovet för att komma in på den här underbara skolan. Hursomhelst kommer Christoffer att höra av sig om det finns ett annat passande tillfälle för mig att delta i framöver!

Annons

Ett leende som gör skillnad

Idag var en vanlig svensk vinterdag. Den milda temperaturen bildar blöt tung snö och slaskiga vägar. Solens strålar har gömts sig bakom gråa tjocka moln som nu har börjat fälla sporadiska snöflingor.

Dagen innan var jag hos tandläkaren för en ordinär årskontroll. Tandläkaren ställde frågor om mina allergier och kontrollerade min anamnes för hälsodeklarationens skull. Sedan undersökte hon mina tänder och bokade en tid för tandstensborttagning som ägde rum dagen efter.

Jag kommer fram till kliniken i god tid och sitter väntandes på en tandhygienist. Efter ett par minuter hörs en ungdomlig manlig röst ropa ut mitt namn så jag ställer mig upp. Jag möts av en ung man som fyrar av ett smittande brett leende medan han skakar hand med mig. ”Förlåt om jag slaktar ditt namn där”, sa han muntert.

Jag har aldrig känt mig så avkopplad på en tandläkarstol förut. Han har en speciell aura som sprider säkerhet och glädje, något som inte är så vanligt förekommande. Han pratar på ett ungdomligt språk om hans yrke som tandhygienist, hur han gillar att arbeta på egen hand, ”för då kan man ju prata om vad som helst med patienten (t.om. om TV-spel) utan att en tandläkare bevakar en”!

Vi kom så småningom in i samtalsämnet om utbildning och jag berättar med nöje att jag vill läsa tandläkarprogrammet i höst. Hans breda leende gjorde återinträdning och vi pratar om anledningen till varför vi vill arbeta inom tandvård. Han nämner även att han vill ge sig på Högskoleprovet en gång till och frågar mig om råd. Jag berättar att jag satsar på Högskoleprovet för att komma in på Tandläkarprogrammet här i Göteborg men att mitt resultat än så länge inte är adekvat. Han gav mig rådet att söka in till alla lärosäten, inklusive Umeå för att först komma in (jag kommer in på Umeå med mitt 1,4). Senare kan man i efterhand byta lärosäte. Det är ett råd som jag definitivt kommer följa!

Det som är fascinerande enligt mig är den värdefulla karisman som han utstrålade. Hans ungdomliga sätt att prata gör att det känns som om man pratar med en nära vän, samtidigt som han håller det på en professionell nivå. Jag har haft turen att alla tandvårdspersonal jag träffat hittills har varit tillmötesgående vilket kan vara en bidragande faktor till mitt intresse för tandvård. Däremot tycker jag att vi behöver fler personligheter som honom, speciellt när det råder tandvårdsrädsla bland många. Den här tandhygienisten har blivit min förebild. När jag blir tandläkare ska jag bemöta mina patienter med samma leende och passion. Ett leende kan verkligen göra stor skillnad.