Söndagen den 15 januari bilade jag och pappa från Göteborg till Umeå med min Volvo v40 som var helt fullpackad med 6 flyttlådor. Det var mycket som skulle med till Umeå, alltifrån köksredskap till kläder. Några dagar innan flytten köpte jag en tjock dunjacka som skulle klara av kylan uppe i Umeå.
Det var en lång bilfärd. Jag och pappa turades om att köra den 13-timmars långa bilfärden. Jag blev varnad av en vän som åkte flyg från Uppsala till Umeå att det såg vitt ut från Sundsvall och uppåt. När vi passerade skylten där det stod ”Sundsvall” märkte vi att det låg ett tunt lager av snö på vägarna. Från Sundsvall och uppåt var det ojämn isbildning på vägarna och man fick följa hjulspåren, annars skakar bilen rejält. Mitt första intryck av Umeå var de besvärliga vägarna. Till skillnad från Göteborg fick man köra riktigt långsamt i rondellerna, annars fick man kraftig och nästan okontrollerad sladd.
Vi kom fram till Norrlands Universitetssjukhus (NUS) kl. 7:00 på morgonen. Uppropet ägde rum kl. 11:00 i sal B, byggnad 1D. Vi hade mycket tid över och bestämde oss för att åka till min nya bostad. Nycklarna till bostaden kunde vi hämta fr.o.m. kl. 13:00 så vi kunde inte bära in lådorna. Efter att vi åkt till bostadsområdet körde vi till bensinstationen för att tanka samt tvätta min bil som efter 1000 km såg ut som en smutsig lorthög.
Kl. 10:50 gick jag in till sjukhuset och åkte personal- och studenthissarna upp till våning 9. Paternoster-hissarna (uppkallade efter dess likhet med ett radband som på Latin heter ”Pater noster”, alltså kristna bönen ”Fader vår”). Det är dörrlösa hisskorgar som oavbrutet rör sig längs ett transportband nedåt i schaktets ena hälft och uppåt i den andra hälften vilket innebär att man måste stiga på och av i farten! Jag har aldrig åkt dessa hissar förut och blev såklart lite nervös i början, men det ordnade sig. När jag väl gick in till sal B träffade jag mina kursare. I salen var det säkert över 100 personer och jag kände igen en kille som jag pratat med förut på Facebook.
Eva Levring Jäghagen, specialisttandläkare samt universitetslektor läste upp alla namnen på listan och när jag hörde mitt namn blev jag väldigt upprymd. Det kändes fortfarande overkligt på något sätt, jag kunde knappt tro att jag kommit in på min drömutbildning! Efter uppropet hade vi en kort introduktion om utbildningen med Per Stål, (universitetslektor samt övertandläkare) och vi fick ha en rundvandring som leddes av amanuenser. Jag fick avbryta tidigare då jag var tvungen att åka till kvartersvärden och hämta nycklarna innan pappa flög hem till Göteborg. Han ville nämligen hjälpa till med packningen.
På kvällen delades ”nolletröjor” ut. Vi fick även våra egna kåpor och band som vi skulle bära på oss HELA TIDEN under de kommande två nolleveckorna.
Kevins tandläkarblogg 