Vår allra första dugga

På tandläkarprogrammet i Umeå har vi duggor i vissa kurser. För er som inte vet är dugga en typ av skriftlig deltentamen som är mindre omfattande än den riktiga tentamen. Oftast är det frågor som ställs med flervalsalternativ, men på våran dugga förekommer även frågor där man får redogöra skriftligt. Man kan antingen svara på svenska eller engelska, det spelar ingen som helst roll. Våra duggor innehåller runt 18 frågor där de flesta är kryssfrågor. Provtiden är 3 timmar och vi skriver i Östra Paviljongen. I kursen medicinsk biokemi och cellbiologi har vi två duggor, en i slutet av februari och en i slutet av mars. Sluttentan äger rum i mitten av april månad.

På våran utbildning är duggor varken obligatoriska eller betygsgrundande, man kan därför se en dugga som ett förhör för sig själv. Det kan vara en bra idé att satsa på duggan eftersom den kan ge extrapoäng till sluttentamen. Om man får 60% rätt på duggan får man 1 extrapoäng som adderas till sitt sluttenta-resultat. Får man 80% rätt är det 2 extrapoäng. Det har funnits fall där elever fått godkänt på sluttentan tack vare dessa extrapoäng de fick från duggorna!

Vi hade vår första dugga måndagen den 27 februari och helt ärligt gick det åt skogen för mig. Jag och de flesta av mina kursare hade problem med många av frågorna, som var väldigt annorlunda jämfört med de gamla duggorna, därför är det bäst om ni tar de gamla duggorna med en typa salt. Frågorna är inte detsamma från år till år! Att kolla på en gammal dugga och tänka ”hmm…de hade inga frågor om genreglering förra året, då behöver jag inte fokusera på det avsnittet” är ett stort misstag!

Hursomhelst kommer inte resultatet från duggan påverka slutbetyget som tur som, så det är egentligen ingen fara. Jag får helt enkelt plugga bättre inför nästa dugga som äger rum om en månad. Innan dess är det många case som vi måste jobba med. Jag har ett hatkärleksförhållande till dessa ”case” eftersom jag får ångest av tanken på att jag ”kanske” kan bli lottad och stå framför klassen. Jag tycker i alla fall att det känns skönare att veta med säkerhet om man ska framföra framför klassen eller inte än att låta slumpen avgöra. Med detta sagt tycker jag att case är ett bra sätt att förhindra prokrastinering. Man är tvungen att diskutera frågorna i grupp. Man är tvungen att förstå frågorna innan man kan svara. Man är tvungen att själv söka upp information och på så sätt kommer man bättre ihåg. Case + duggor är mycket bra för de som har uppskjutarbeteende!

Resultat från tentan!

Efter exakt 19 dagar räknat från provdagen fick vi tillbaka tentan i Medicinsk terminologi. Det blev fullpott för mig vilket känns helt fantastisk! Hoppas alla tentor i framtiden är så enkla haha! Dessutom fick samtliga i klassen godkänt, så man blir glad för klassens skull eftersom än så länge har alla haft en bra start (godkändgränsen ligger på 60%).

Nästa tenta i medicinsk biokemi och cellbiologi blir betydligt svårare…

Den första ”riktiga” kursen

Vår första ”riktiga” kurs heter Medicinsk biokemi och cellbiologi och är 15 hp. Om ni läser/har läst på gymnasiet och undrar vilka ämnen ni bör repetera kan jag säga så här: Om ni har det färskt i minnet behöver ni inte alls repetera om ni inte vill, mycket är repetition av kemi 2 och biologi 2. Om ni känner att ni behöver färska upp minnet kan jag rekommendera att ni läser igenom kapitlen i kemiboken om kemiska bindningar, jämvikter, syra-bas och aminosyror. I biologiboken kan ni bläddra igenom kapitlen om aminosyror, proteinstrukturer, transkription, DNA reparation etc. Det är väldigt mycket eget plugg som gäller, men ni behöver inte oroa er alltför mycket. Så länge ni har hittat er studieteknik och så länge ni pluggar effektivt kommer ni fixa det här!

Förra veckan hade vi en laboration om saliv och det var riktigt skoj! Vi fick tugga på parafilm i fem minuter och sedan spotta ut den samlade saliven i en behållare. Sedan analyserade vi innehållet i saliven med hjälp av SDS-PAGE. Labbassistenterna hjälpte oss med något som kallas för ”ABH antigens secretion”. Elevernas ansvar var att titrera, bestämma pKA-värde och buffertkapaciteten av våra saliv. Jag träffade en trevlig och smart labbassistent. Vi talade samma språk och det var verkligen roligt att prata med honom. Vi pratade om allt möjligt, även efter att alla gått hem! Så nu har jag en ny vän uppe i Umeå. Jag ska fika med honom i framtiden och han ska visa mig runt i KBC-huset där han forskar inom medicinsk kemi och biofysik.

Samma vecka som vi hade laboration hade vi case-redovisning och ni undrar säkert vad sjutton jag pratar om. Här i Umeå har vi något som kallas för case och det innebär att man delas in i grupper och svarar tillsammans på cirka tio frågor. Efteråt ska man diskutera svaren med andra grupper och slutligen presentera svaren på frågorna till klassen. Efter sin presentation kan moderatorn ställa en del frågor som är relevanta om ämnet. Ni behöver inte känna er nervösa. Poängen med detta är att man ska lära sig. Det gör inget om man svarar fel, man är där för att lära sig. Däremot ska man inte stå helt tyst och inte bidra med något, då får man utan tvekan underkänt. Vi ska ha case i varje kursavsnitt och denna kurs har totalt sju avsnitt, och detta innebär att vi kommer ha sju case sammanlagt.

Efter case-redovisningen gick jag och en vän till NUS. Det var nämligen Odontologiska inspirationsdagen. En gång per år arrangeras denna dag på sjukhusets nionde våning. Det är en del företag (alltifrån Folktandvården till andra privata aktörer) som kommer till skolan för att knyta kontakter med studenterna. Vi hade tipspromenad där frågorna handlade om företagen. Om vi svarade rätt på samtliga hade vi chansen att vinna luppglasögon och en Macbook Air!