Då var det inte många dagar kvar av utbildningens sista termin. Trots att det är sju klinikpass kvar (28 kliniktimmar totalt) känns det rätt bra ändå, vi har det gott ställt just nu. Samtliga inlämningar är slutförda, examensarbetet har laddats upp på DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet). Jakten på den perfekta kostymen har påbörjats, men lätt ska det inte vara! Söker man ”kostym” på Google kommer det upp en djungel av olika alternativ. Efter mycket letande tror jag mig ha hittat en kostym och ett par fina skor som skulle passa fint.
Jag kommer ihåg första dagen jag anlände till Umeå en kall vinterdag i januari 2017. Det är ganska sjukt när jag inser att jag haft patienter som föddes år 2017! Visst kan jag känna mig lite halvgammal sådär när barnpatienterna pratar om nya spel/trender som farbror Kevin inte känner igen. Nåja, det är inte enkelt att hänga med i alla trender som pågår i det digitala landskapet.
På tal om digitalisering, kan det tyvärr bli så att universitetet inte tillåter examensceremonier på grund av de tillkommande smittskyddsåtgärderna som gäller från och med den 8 december. Det kommer nya restriktioner från Region Västerbotten, så vi kommer att få besked på fredag om hur examensceremonin kommer se ut. Det är möjligt att ceremonin sker digitalt som i fjol. Vi har sett mycket fram emot en fysisk examensceremoni där nära och kära närvarar, men tråkigt nog kan plan B aktiveras. Vi i klassen är mentalt förberedda och gör allt vi kan för att kunna ha ett trevligt firande samtidigt som restriktionerna följs.
Hursomhelst börjar det filmas spex i de olika grupperna som vi tänker spela upp under själva ceremonin. De minnesvärda och klassiska gruppbilderna på trappuppgången till medicinska biblioteket har tagits med hjälp av ortodonti-klinikens extraorala kamera. För de som vill kommer porträttbilderna som vi nyligen tagit jämföras med porträttbilderna som togs på oss redan på första terminen.
Mitt utseende och klädstil har förändrats något jämfört med när jag började på tandläkarprogrammet. Förutom mognare ansiktsdrag och viktuppgång har även håret tunnats ut (ofrivilligt). Den hårresande upplevelsen kan kännas traumatisk för en del, men jag har mer eller mindre accepterat förändringarna. Det mogna utseendet är lockande det med, det verkar flickvännen tycka i alla fall! Min klädstil nuförtiden har fokus kring komfort, funktion och värme om man jämför med hur jag hade det på termin ett, där vikten låg på stil och utseende. Är det något som jag lärt mig efter att ha bott fem år i Umeå, så är det just vikten av att klä sig rätt enligt väderförhållanden. Jag menar, visar termometern på -25 grader och det är bitande kyligt ute kan man inte ha på sig kostymbyxor och lädersydda finskor, det funkar inte riktigt…tro mig, jag har testat själv.
Nu på termin 10 promenerar jag till skolan med tungt artilleri bestående av långkalsonger, vadderade vinterbyxor, mössa, ordentliga handskar, rejäla dubbskor, en varm fleece tillsammans med den tjockaste dunjackan jag kunde hitta, samt en tubhalsduk som täcker ansiktet upp till ögonen för att hålla mig varm.
Min tid här i Umeå börjar närma sig sitt slut. Sista tiden spenderas med att hänga med nära vänner och bara försöka ha det trevligt tillsammans. Hyresavtalet för studentboendet har sagts upp och prylarna i rummet börjar sakta men säkert säljas bort via olika annonseringssajter. I slutet av januari beger jag mig mot Göteborg med ett par flyttlådor, redo att få pröva mina vingar som legitimerad tandläkare. Det här är en dröm som gått i uppfyllelse för mig. Trots att utbildningen varit otroligt tufft i vissa perioder ångrar jag mig inte en enda sekund att jag valt att bli just tandläkare.
Tack för att ni läst mina inlägg! Ni hittar mig på Folktandvården i Trollhättan.
Vänliga hälsningar,
Kevin Nguyen,
99,98% tandläkare
Kevins tandläkarblogg 