Tandläkarexamen 2022

I och med de nya restriktionerna som tillkommit till följd av omikrons snabba spridning har det varit högst oklart hur examensceremonin skulle gå till. Blir det live på plats med anhöriga? Ska det vara en förinspelad ceremoni? Eller ska det vara en ceremoni på plats, fast utan anhöriga?

Ja, ovissheten var total. Men det slutade med att vi lyckades boka in Folkets Hus och bjuda in nära anhöriga samt lärare och sköterskor som skulle få motta pris för årets lärare/sköterskor, pedagogiska priset etc. Min familj och flickvän lyckades hitta flygbiljett upp till Umeå i sista minuten och delta på ceremonin vilket var jätteroligt! Totalt sett blev det en mycket lyckad ceremoni! Ett par dagar efter ceremonin åkte jag och familjen upp till Robertfors för att få uppleva hundspannsturen hos Hedlunda Husky! Nu är resan äntligen över. Det har varit en tuff resa med många motgångar, men jag kommer sakna studentlivet här uppe i Umeå. Jag har lärt känna många vänner för livet som betyder mycket för mig. Jag vill tacka min familj, flickvän, vänner, lärare, sköterskor, er läsare som har stöttat mig under min långa resa mot tandläkarexamen. Jag kommer fortsätta blogga om hur det är att jobba som nyexaminerad tandläkare på Folktandvården Västra Götaland! Nu har jag fått mitt examensbevis ett par dagar efter examen. Nu är det bara att ansöka om legitimation från Socialstyrelsen (brukar ta några veckor). När legitimationen är klar ska jag ansöka för intyg om förskrivningsrätt. Vi har fått råd att inte jobba på tillfälligt leg under tiden vi väntar på våran legitimation, men mest troligt är det för att inte belasta Socialstyrelsen alldeles för mycket. Vissa som behöver jobba direkt efter examen får ansöka om tillfälligt leg och jobba som tandläkare. Annars går det bra att jobba som sköterska/tandvårdsbiträde/tandläkarassistent under tiden man väntar på sitt leg. Det kan ta upp till 2 veckor att få examensbeviset efter det att ansökan är komplett. (Examina prioriterar alla legitimationsyrken).

Här kommer bilder från examensdagen hursomhelst!

99,98 procent tandläkare

Då var det inte många dagar kvar av utbildningens sista termin. Trots att det är sju klinikpass kvar (28 kliniktimmar totalt) känns det rätt bra ändå, vi har det gott ställt just nu. Samtliga inlämningar är slutförda, examensarbetet har laddats upp på DiVA (Digitala vetenskapliga arkivet). Jakten på den perfekta kostymen har påbörjats, men lätt ska det inte vara! Söker man ”kostym” på Google kommer det upp en djungel av olika alternativ. Efter mycket letande tror jag mig ha hittat en kostym och ett par fina skor som skulle passa fint.

Jag kommer ihåg första dagen jag anlände till Umeå en kall vinterdag i januari 2017. Det är ganska sjukt när jag inser att jag haft patienter som föddes år 2017! Visst kan jag känna mig lite halvgammal sådär när barnpatienterna pratar om nya spel/trender som farbror Kevin inte känner igen. Nåja, det är inte enkelt att hänga med i alla trender som pågår i det digitala landskapet.

På tal om digitalisering, kan det tyvärr bli så att universitetet inte tillåter examensceremonier på grund av de tillkommande smittskyddsåtgärderna som gäller från och med den 8 december. Det kommer nya restriktioner från Region Västerbotten, så vi kommer att få besked på fredag om hur examensceremonin kommer se ut. Det är möjligt att ceremonin sker digitalt som i fjol. Vi har sett mycket fram emot en fysisk examensceremoni där nära och kära närvarar, men tråkigt nog kan plan B aktiveras. Vi i klassen är mentalt förberedda och gör allt vi kan för att kunna ha ett trevligt firande samtidigt som restriktionerna följs.

Hursomhelst börjar det filmas spex i de olika grupperna som vi tänker spela upp under själva ceremonin. De minnesvärda och klassiska gruppbilderna på trappuppgången till medicinska biblioteket har tagits med hjälp av ortodonti-klinikens extraorala kamera. För de som vill kommer porträttbilderna som vi nyligen tagit jämföras med porträttbilderna som togs på oss redan på första terminen.

Mitt utseende och klädstil har förändrats något jämfört med när jag började på tandläkarprogrammet. Förutom mognare ansiktsdrag och viktuppgång har även håret tunnats ut (ofrivilligt). Den hårresande upplevelsen kan kännas traumatisk för en del, men jag har mer eller mindre accepterat förändringarna. Det mogna utseendet är lockande det med, det verkar flickvännen tycka i alla fall! Min klädstil nuförtiden har fokus kring komfort, funktion och värme om man jämför med hur jag hade det på termin ett, där vikten låg på stil och utseende. Är det något som jag lärt mig efter att ha bott fem år i Umeå, så är det just vikten av att klä sig rätt enligt väderförhållanden. Jag menar, visar termometern på -25 grader och det är bitande kyligt ute kan man inte ha på sig kostymbyxor och lädersydda finskor, det funkar inte riktigt…tro mig, jag har testat själv.

Nu på termin 10 promenerar jag till skolan med tungt artilleri bestående av långkalsonger, vadderade vinterbyxor, mössa, ordentliga handskar, rejäla dubbskor, en varm fleece tillsammans med den tjockaste dunjackan jag kunde hitta, samt en tubhalsduk som täcker ansiktet upp till ögonen för att hålla mig varm.

Min tid här i Umeå börjar närma sig sitt slut. Sista tiden spenderas med att hänga med nära vänner och bara försöka ha det trevligt tillsammans. Hyresavtalet för studentboendet har sagts upp och prylarna i rummet börjar sakta men säkert säljas bort via olika annonseringssajter. I slutet av januari beger jag mig mot Göteborg med ett par flyttlådor, redo att få pröva mina vingar som legitimerad tandläkare. Det här är en dröm som gått i uppfyllelse för mig. Trots att utbildningen varit otroligt tufft i vissa perioder ångrar jag mig inte en enda sekund att jag valt att bli just tandläkare.

Tack för att ni läst mina inlägg! Ni hittar mig på Folktandvården i Trollhättan.

Vänliga hälsningar,

Kevin Nguyen,

99,98% tandläkare

Gruppbild av grupp C, Termin 10 utanför Medicinska Biblioteket. Umeå

Tillbaka i sal B på Norrlands Universitetssjukhus

Vilken resa det har varit! Det har gått 1764 dagar sedan uppropet vi hade i början av 2017 i sal B, Norrlands Universitetssjukhus 9 tr. Jag hade natten innan bilat 100 mil från Göteborg till Umeå tillsammans med min pappa. Jag tog Paternosterhissen upp till nionde våningen tillsammans med en annan person, ovetandes om att det skulle vara en av mina kursare de kommande fem åren. När jag gick in i salen möttes jag av 90 blickar, alla var helt knäpptysta i salen! Nervöst hälsade jag på de personerna som satt närmast mig i salen och sedan sänktes blicken ner i mobilen för att låtsas vara upptagen i syfte att dämpa min inre nervositet. ”De är bara människor”, försökte jag intala mig själv.

Fem år senare sitter jag här i sal B på Norrlands Universitetssjukhus, 9 tr. En klasskompis går fram till mig och undrar om vi inte ska köpa en liten bakelse till fika. I ett annat hörn står en grupp och snackar om framtiden, vilka kliniker de ska jobba hos och så vidare. ”Näh, men jag ska ta en kort paus efter examen för att återhämta mig efter allt, det har varit fem tuffa år”, säger en av dem. Salen fylls med en ton av prat, klingande skratt men också några smittsamma gäspningar.

Vi har nyss haft en föreläsning om våld i nära relationer. Snart är det dags för en lunchföreläsning som Tjänstetandläkarna ska hålla under lunchtid. Klockan 13–17 blir det klinikpass på OD-kursen (Oral diagnostik) med olika patientbehandlingar.

Vi har alldeles nyligen tenterat av utbildningens sista tentamen; kan ni tänka er det? Tänk er att vi (förhoppningsvis) aldrig mer behöver skriva en till tenta? Aldrig mer dygna dagen innan tentan, aldrig mer dricka energidryck under skrivningen för att hålla oss vakna. Aldrig mer skriva under tidspress så att pennan glöder medan handstilen blir förskräckligt ful på grund av en krampande hand. Vi har skrivit så många tentor under utbildningen att jag helt sonika har tappat räkningen helt, men det är i alla fall tillräckligt många gånger för att man ska kunna tentavakternas tradiga säkerhetsgenomgång inför skrivningar utantill. Sista tentan

Sista tentan som skrivs är i ortodonti (tandreglering).

Nu när alla tentor är skrivna kan man undra vad vi har kvar i skolan? Jo, det är slutinvisningar som ska göras, slutinlämningar i olika kurser, patientbehandlingar på Studentkliniken måste fortsättas och patientfallspresentationer har vi kvar att göra. Det är intensiv period i skolan just nu för oss, otroligt många moment som ska avklaras innan vi kan titulera oss som tandläkare.

Ofta får vi äldreterminare frågan om vilken termin under utbildningen som är svårast respektive lättast. Nu när jag snart går ut sista terminen har jag en ganska bra överblick över samtliga terminer på tandläkarprogrammet och kan ge ett välgrundat svar.

Alla terminer är utmanande på sitt eget sätt, samtidigt som alla terminer har haft lugna vindstilla stunder. Svårigheterna med första terminen är att komma i gång, hitta sig själv, hitta nya kompisar, däremot har schemat varit luftigare de första terminerna.

Svårigheterna nu på sista terminen är att ibland få fatta tuffa beslut, att ha mera ansvar, att försöka möta lärarnas höga förväntningar på oss, samtidigt som det är fullpackat schema som ska följas. Däremot har utbildningens sista termin bjudit på många skratt, mysiga stunder med klasskompisar och mera flyt på Studentkliniken i och med att vi blir tryggare i det praktiska/tekniska arbetet. Nu gäller det att fokusera på allt runtomkring det tekniska, vilket är en stor utmaning!

Min kursare Basel Elias bockar en retainer på ortodonti-kursen.

Man bör inte vänta tills livet inte längre är tufft innan man bestämmer sig för att leva sitt liv ”på riktigt”. Den perfekta mirakulösa terminen finns tyvärr inte. Passa på att prata med de personer som du alltid velat prata med. Passa på att fråga lärarna alla frågor som du inte tidigare vågat ställa. Umgås med vänner och familj så mycket du kan.

Själv rullar livet på som det ska för mig i dagsläget. Jag passar på att umgås med nära vänner som jag kommer flytta långt ifrån efter examen. Jag försöker äta nyttigare mat och ha bättre balans i livet. Jobbet är i princip fixat vilket är jätteskönt!

Nu när årets stora Riksstämma börjar vill jag passa på att nämna vårt examensarbete. För er som är intresserade av att ta del av vårt arbete om coronectomy så finns det nu som en digital forskningsrapport på Odontologiska Riksstämman 2021 där ni kan se en sammanfattande poster samt en förinspelad presentation av studien!

Vår studie om coronectomy finns nu på Riksstämman Play som en forskningsrapport.

Jobberbjudanden

Då har säsongens första snö fallit ner i Umeå. Folk rustar sig för ännu en vinter; det märks när kön till däckstationen som utför däckskifte blir längre och längre.

Idag har jag haft klinik på förmiddagen, en halvdag barnpatienter på pedodonti. På vägen hem känner jag att ögonlocken blir tunga som bly trots att jag druckit en kopp kaffe för inte så jättelänge sen. Antagligen beror det på tankar och känslor som brukar snurra runt i huvudet samtidigt precis innan läggdags vilket har lett till mindre sömn på sistone.

Hälsningar från pedodontikliniken.

Nu har halva terminen gått och det är mycket på schemat nu – inlämningar som skall lämnas in, tentaplugg inför pedodonti- och ortodontitenta, förberedelser inför patientpass, case, artiklar att läsa och så vidare. Äsch, en kort powernap skulle nog inte skada.

Jag hann inte sova så länge innan jag väcktes av att mobilen ringer. Jag känner inte igen numret, men det finns ju alltid risk att man missar något viktigt samtal om man inte svarar. Det visar sig vara ett samtal från HR-avdelningen på Folktandvården Västra Götaland. På sistone har jag varit på en del digitala intervjuer med deras kliniker. Eftersom jag sökt till många tjänster kan inte klinikerna erbjuda mig en tjänst direkt, utan det får gå via HR-avdelningen.

Roligt nog fick jag några jobberbjudanden. I samma stund ringde min kusin angående ett jobberbjudande från en privat klinik i centrala Göteborg. För en månad sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta, då var jag mer orolig över att jag skulle stå utan jobb. Att samtliga kliniker har så fina kollegor underlättar inte mitt val.

”För en månad sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig detta, då var jag mer orolig över att jag skulle stå utan jobb.”

Oavsett var jag väljer att jobba tror jag att det kommer ordna sig, det kommer bli jättebra i slutändan. Själv eftersöker jag god handledning och hjälpsamma kollegor som ställer upp för varandra. Lönen är av betydelse, men inte avgörande för mig. Det pirrar till i magen när jag tänker på mitt framtida jobb, jag är taggad på att få börja jobba som tandläkare snart och det är även mina kompisar.

”Det gläder mig att så många i klassen fått jobb och jag tror att det kommer bli tillskott av duktiga tandläkare ute på arbetsmarknaden.”

En person i mitt kompisgäng har sökt jobb i Kalmar, en kommer jobba i Skellefteå, några ska stanna kvar i Umeå och jobba, ett par ska jobba i Västra Götaland. Någon kommer även att jobba utomlands. Att vi söker jobb utspritt i hela landet speglar diversiteten i klassen. Umeå-studenter har ursprung i olika regioner i landet vilket bidrar till att klassen har en salig blandning av individer. Det gläder mig att så många i klassen fått jobb och jag tror att det kommer bli tillskott av duktiga tandläkare ute på arbetsmarknaden!

Just nu sitter jag i mitt studentrum med artiklar som handlar om tandvårdsrädsla. Imorgon har vi nämligen case i en kurs som heter ”Beteendeinriktad intervention inom tandvården”. Jag ska även försöka hinna med att påbörja revidering av examensarbetet som vi har fått tillbaka från examinatorn.

Förra veckan ägnades åt examensarbetspresentationer för oss tionde-terminare. Vi fick presentera och försvara arbetet för klassen, examinator och bedömare. Att opponera på ett annat arbete ingick även i dagordningen. Arbetet handlar om en retrospektiv utvärdering av riskfaktorer som kopplas till komplikationer efter decoronering/coronectomy av underkäksvisdomständer. Presentationen och försvaret gick finfint, både vi och handledaren var belåtna efteråt. Det som är kvar är lite finjusteringar, och sedan lämnas arbetet in för sista gången för godkännande.

Jag och uppsatspartnern Jackapong Pakdee presenterar examensarbetet.

Jag ser fram emot helgen, då ska jag nämligen fortsätta titta på Squid Game med mina klasskamrater. Det är en omåttligt populär tv-serie just nu som har tagit social media med storm. Serien är bra och actionpackad, men ganska otäck. Jag är ett fan av thriller, skräck och action så jag omfamnar verkligen handlingen av serien. Nu ska jag fortsätta med plugg och sedan se till att sova i tid.

Vi hörs igen!

3 månader, 24 dagar och 13 timmar kvar

Sista terminen på tandläkarprogrammet har sparkat i gång och vi spurtar mot slutmålet med rekordfart! Det går undan nu, dagarna flyger förbi och uppgifter lämnas in hit och dit.

Jag sätter mig ner och gör en lista över alla inlämningar som snart skall in till lärarna. Ja, på termin 10 är det ett stort antal inlämningar och grupparbeten som vi får jobba tillsammans med, bland annat inom sedering, karies, mineraliseringsstörningar, kommunikation, motiverande samtal, samhällsodontologi med flera.

På Studentkliniken tar vi emot jourpatienter på Oral diagnostik (OD), en kurs där vi får utföra alla möjliga behandlingar.

På ortodonti och pedodonti har vi både distansföreläsningar och kliniska pass där det mestadels utförs undersökningar och kontroller, men lagningar och extraktioner förekommer också. Den här terminen får vi omhänderta ännu yngre barn vilket kan anses vara en stor utmaning. Ortodonti fast tandställning

På ortodonti får vi lära oss om fast tandställning.

På endodonti-passen fortsätter vi att rotbehandla tänder. Ett krav som måste uppfyllas är minst tio rotfyllda tänder, något många studenter är stressade över. Somliga har uppfyllt kravet, andra har en bit kvar att göra. Nu har vi verkligen inte råd med fler återbud, framför allt på endodonti!

I skrivande stund är det 3 månader, 24 dagar och 13 timmar kvar till examensceremonin.

Räknar man bort juluppehållet är det faktiskt inte mycket skoltid kvar. Vid mötet med yngreterminare brukar nästan alla säga ”ni är ju snart färdiga”.

Det känns mer verkligt nu när vi börjar bocka av fler och fler övningar i skolan. Jobbannonser läggs ut på Platsbanken och snart har vi Arbetsmarknadsdagen, en dag där gäster från olika regioner deltar i syfte om att knyta kontakter och rekrytera nya tandläkare.

Många i klassen har redan skrivit på anställningsavtal, mycket tack vare sina sommarjobb. Själv håller jag utkik på jobbsökningssidor och ringer även runt till Folktandvårdskliniker i Västra Götaland. Hittills har jag fått ett jobberbjudande i Västra Götaland-regionen.

Med tanke på utbud och efterfrågan är det tydligt att det råder större konkurrens om platser i storstäderna jämfört med landsbygden i norra delen av Sverige. Detta har vi märkt av under jobbsökandet. Vissa regioner skriker mer eller mindre efter tandläkare, andra regioner har det mer balanserat vad gäller efterfrågan på tandläkare.

”Som min handledare har sagt: när din mormor lyssnar på presentationen ska hon kunna förstå innebörden.”

Min handledare tycker att arbetsmarknaden ser bra ut just nu. När han tog examen på 80-talet var det inte alls samma situation. Då fanns det X antal AT-platser för samtliga nyexaminerade tandläkare och man fick flytta runt i landet för att få en tjänst.

Hursomhelst börjar klassen ordna planeringsgrupper inför den traditionella lärarmiddagen samt examensceremonin. Vi träffar varandra, planerar tillsammans och delar många härliga skratt när det berättas om roliga minnen under åren.

Jag och min uppsatspartner har jobbat hårt med examensarbetet och nu har vi äntligen nått den kvalitén som vi önskar för att kunna skickas in till opponenterna och bedömaren. Under veckan fortsätter vi finslipa på presentationen så att själva ämnet blir så begriplig som möjligt. Som min handledare har sagt – ”när din mormor lyssnar på presentationen ska hon kunna förstå innebörden”.

Vid sidan av studierna jobbar jag i en amanuens-grupp där vi snart ska filma en utbildningsfilm som ska handla om ergonomi. Detta skall senare visas upp för tandläkarstudenter på fjärde terminen som en del av kursen ”Professionell utveckling”. Det är viktigt att studenterna har en tydlig film som demonstrerar rätt ergonomi, framför allt nu när de får träffa sina första patienter.

Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgon har vi en helspäckad dag med patient, dugga och seminarium. Vi hörs senare!